senaste tiden

June 24th, 2007

Första dagen påbörjades cyklingen från ett soligt, varmt och grönskandes Dalarna. Avreseorten heter Sifferbo och för er som är obekanta med vart Sifferbo ligger så ska jag berätta det. Orten eller rättare sagt byn är lokaliserad ungefär mellan Leksand och Borlänge. Ett trevligt och stillsamt ställe.
Den första dagen slog jag upp tältet precis intill Dalälven. Tältet var såpass nära vattendraget att jag nästan kunde ta mig ett dopp direkt från tältöppningen. Väldigt eftertraktat efter åtta timmars cykling.

Vädret var underbart men myggen outhärdliga. Pest och ve. Någonstans utanför Mockfjärd lyckades vänsterpedalen få sig en törn och ställa sig på tvären. Kanske tog i lite väl med vänsterbenet. Ingen bra början men jag var kvick att lösa det problemet genom att snida till en kvist som temporär trampanordning. Nöden är uppfinningens moder sägs det. Förstås var det motsträvigt men jag tog mig åtminstone åt rätt väderstreck. Pedalen åtgärdades nästföljande dag. Även min cykelvagns fäste blev min ovän efter drygt en vecka. Det var däremot ingenting som gick att laga på plats men mot förmodan hade jag just den reservdelen nedpackad i en av cykelväskorna. Nästkommande dagar var fulla av värmande solstrålar och intressanta möten med människor. Många nyfikna ögon undrade vem jag var och vart jag var på väg med mina tre hjul. Hemskt roligt med intresserade människor.
En sen timme en dag första veckan vaknade jag av förunderliga ljud utanför mitt trygga tält. Hade inte lust att slå upp tältdörren och möta en hungrig björn så jag kupade ihop mig i tältet och fortsatte lyssna med musklerna på helspänn. Gläfsande och tassljud kunde jag urskilja i sommarnatten. Det var familjen varg(eller Lo?) som var ute på nattvandring. Strax därpå upphörde ljuden och jag somnade in i djup törnrosasömn. Vilda djur är häftiga. Jag har mött en del vilddjur och allehanda fågelarter utmed min färd. Borde varit en flitigare elev på biologilektionerna för många fågelarter mindes jag dessvärre inte namnet på.
En morgon vaknade jag och började rutinmässigt göra i ordning för avresa. Dessvärre fanns inte alla mina saker på plats. Det visar sig att en tjyv varit framme med sina rävtassar. Övernattningen skedde rätt ödsligt och lyckligtvis måste tjyven/tjuvarna blivit ivägskrämda för det viktigaste fanns kvar. En cykelväska var stulen med hygien, matartiklar och min bok om Västafrika. Måste vaknat till på natten och skrämt dem på flykten, kanske var det mitt snarkande som avskräckte dem? Hört att man kan jämföra mitt snarkande som det från en motorsåg. Måste varit det. Hursomhelst, synd bara att vissa inte kan skilja på mitt och ditt.
Cykelns tre hjul har hittills tagit mig jäms med ett otroligt vackert svenskt sommarlandskap. Jag har mött gamla såväl nya ansikten. Ett stort tack till Nils i Ludvika som lät mig övernatta på hans landställe invid Vässjön. På morgonen när jag vaknade tog jag mig ett avslappnande morgondopp från bryggan. Därefter satte jag mig i ekan och rodde en tur på den spegelblanka sjön och njöt av att solen sakta förgyllde himmelen med sin värme. Sedan lite frukost invid vattnet. Det var trivsamt. Ett stort tack till familjen Carlsson i Karlstad som gav mig kost och logi för natten. Det var uppskattat att sova i en säng efter så många nätter ute i det fria. Men samtidigt annorlunda. Håller jag på och bli ociviliserad? Snart har jag väl glömt bort hur jag använder kniv och gaffel. Ett tack till Bernt i Gullspång som bjöd på tältplats i trädgården och egengjord flädersaft. Har du vägarna förbi Gullspång ska du passa på och pröva på deras lax. Den är berömd och välsmakande. Det blev så småningom midsommar. Den firades hemma hos Albin med familj i Göteborg. Hos familjen Olsson blev det minsann en del sill, färskpotatis och Herrljunga Cider. Oslagbart! Tusen tack!
Jag har sett scener ur naturen bortom min vildaste fantasi. På ett visst sätt känns det som jag ser på min omgivning med ett par nya ögon idag. Ett flertal gånger har jag fått stanna cykeln vid vägkanten och beundra den storslagenhet som naturen omger sig med. Givetvis med kameran i högsta hugg.

När detta inlägg kommer till liv befinner jag mig i Åsa som ligger i strax söder om Kungsbacka i Hallands län. Från fönstret kan jag blicka ut och urskilja en glimt av havet. På himlavalvet svävar fiskmåsar fram likt seglande skepp på vindens osynliga vågor. Solen håller stilla på att gå ner bortom horisonten.
Tidigare idag tog jag med mig min musikapparat där min gode vän Chopin och Vivaldi bor och satte mig ett par timmar och bara lät min blick glida ut mot havet. Det är som balsam för själen att höra Chopins toner med den vackra omgivningen. Låter man musiken tystna hör man en annan melodi.
Det är melodin från fiskmåsarna, havssvallet och vindens sus genom det höga gräset. Ingenting klår det. Beroendeframkallande och lugnande för både sinne och själ.